Berättelse!!!!! Värsta sommardagen

Jag vaknade av att solen sken in genom fönstret och träffade mig rakt i ansiktet. Jag såg mig om i det lilla rummet och visste först inte var jag befann mig.
``Visst ja, vi är hos mormor på landet´´, tänkte jag. Idag ska jag få bada i havet!
Från undervåningen hörde jag röster och en doft av kaffe spred sig i huset.
``Nu ska det bli gott med frukost´´, tänkte jag ochkönde att jag var jättehungrig.
Jag hoppade snabbt i min nya sommarklänning och skuttade ner för trappan. När jag kom in i köket var det alldeles tomt.
``Var är alla?´´, tänkte jag. Dörren till altanen stod öppen och jag gick ut och ropade: ``Hallå!´´
Ingen svarade.
Det var röda fotspår i gräset. Jag rös. Jag ropade igen men ingen svarade.
``Är det blod i gräset?´´, tänkte jag. Jag följde spåren till staketet. Där såg jag att det är någon som hoppat över för spåren fortsatte på ándra sidan. Sedan fortsatte spåren igenom skogen och vidare till stranden. Precis där vattnet började slutade spåren.
``Ingen kan ha simmat över hela havet´´, tänkte jag. Stranden var helt öde så långt ögat kan nå. Det fanns inte mera blodiga spår, men det fanns blöta spår som lädde en bit bort. Och när spåren slutade låg det en keps där med något rött på skärmen. Jag kände direkt igen den. Den var min lillebrors. Jag skönk ihop bredvid den. Min lillebror heter Joel och jag ropade på honom. Men ingen svarade. Just då såg jag någonting springa in i skogen och jag följde efter med kepan i handen. Läskiga tankar skenade igenom huvudet. Joel kanske har blivigt biten av en huggorm och sprungit iväg. Kanske följde ormen efter och när Joel kom fram till vattnet hoppade han i för att komma undan. Vad som helst kan ha hänt eftersom det är blod på marken. Men det värsta är att han är borta, helt borta.
Nu ser jag vad jag följer efter, en hare så klart.
``Men var är Joel och dom andra?´´, tänkte jag. Mormor hade sagt att det var en flicka som hade blivigt kidnappad i en annan by ungefär 3 km här ifrån. Men den som gjorde det kan lika gärna vara här iden lilla byn mormor bor i.
``Det ända jag kan göra är att gå hem och ringa till polisen´´, tänkte jag.
DÅ!!!!!!!!!!....... kände jag en hand på min axel. Jag skrek och hoppade till.
``Ta det lungt! Det är bara jag´´, sa pappa. Pappa förklarade att medans jag sov hade Joel vält en syltburk med jordgubbsylt i, klumpig som han är, och mamma hade sagt att han skulle gå ut och tvätta sig i vatten tunnan för han var jätte kladdig om fötterna. Sen hade han fått syn på en hare och sprungit efter. Så vi fick leta efter honom. Och vi hittade honom på stranden och han hade tvättat i havet sig för lydig är han fast busig. Och när vi kom hem var du borta.
``Men jag hittade Joels keps på stranden´´, sa jag.
``Då har han väl tappat den då´´, sa pappa. Kom så går vi hem. De är jätte oroliga där hemma.
När vi kom hem satt Joel på altantrappanoch när han fick syn på oss for han upp, ryckte åt sig sin keps, satte på sig den och kastade sig i min famn.
Och jag kramade honom hårt.